När jag skriver detta är det tisdagen efter kyrkornas gemensamma konferens ”Älska Malmö”. Fortfarande sitter en skön känsla kvar i kroppen. Det var så många nya människor här i vår kyrka. Dessutom var vi många som fick möta Gud på olika sätt.
Nytt för årets upplaga av ”Älska Malmö” var de seminarier vi arrangerade under fredagen och lördagen. Det var personer både från Malmö Stad, föreningslivet och kyrkorna som fick ta del av polisens lägesbeskrivning av utsatta områden, Fryshusets verksamhet och Sebastian Staksets livshistoria. Syftet med dessa seminarier var för oss kyrkor att säga till andra samhällsaktörer: ”Vi behöver er”. Om vi ska kunna bekämpa missbruk, kriminalitet och utanförskap så måste alla goda krafter i samhället arbeta gemensamt (Läs mer om konferensen och seminarierna på s. 4). Gensvaret var bra och vi hoppas att detta kan vara början på ett givande samarbete.
I samband med gudstjänsterna erbjöd vi som vanligt förbön och responsen var stor. Jag var med som förebedjare och jag slogs av hur mycket trasighet och kamp som fanns i lokalen. Vi människor kämpar med våra liv och om församlingen ska kunna rymma alla som försöker få ordning på sin tillvaro måste vi nog skruva om en del i vår verksamhet. Församlingen måste rymma allt, också det brustna. Här tror jag att hemgruppen skulle kunna vara ett perfekt hjälpmedel. Församlingsgemenskapen mår bra av att trotsa vår tids individualism. Hemgruppen är inte bara till för dig. Du finns också till för hemgruppen och när människor som kämpar med livet behöver hjälp kan du få betyda mycket för någon annan och när du kämpar finns det andra som är där för dig.
Fryshuset har ett program som heter Passus som är till för missbrukare och kriminella som vill byta bana i livet. Idén är enkel, genial och krävande på samma gång. De skräddarsyr ett program för varje individ, men det unika med Passus är att hjälpen är tillgänglig 24h om dygnet, 365 dagar om året i 1,5 år. Det är vad som krävs om du ska lämna tung kriminalitet och missbruk bakom dig. Ett sådant engagemang kan vi som församling knappast gå in i, men hemgruppssystemet är unikt. En liten gemenskap med medmänniskor som bryr sig och som möts regelbundet. Det vore så spännande att se vad vi skulle kunna åstadkomma om vi öppnade upp våra grupper lite mer för nya människor och ännu tydligare omfamnar det som gått sönder i våra egna och andras liv.
Andreas Wessman