Utanför fönstret bryter solen igenom. Solstrålarna letar sig in i mitt arbetsrum och värmer ända in i hjärtat. Jag går ut och hämtar tidningen och ser hur små vårblommor tittar fram i rabatten. Här om dagen såg vi vårens första tofsvipa. Jag kommer att tänka på Jesaja 43, där Gud talar genom sin profet till Israels folk: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte?”
Vi har vårkänslor även i vår kyrka. ”Märker ni det inte?!”
Barn och ungdomar från olika delar av vår stad samlas på fredagskvällar och söndagar. Några bjuder med kompisar. Bönen, gemenskapen med en levande Gud, är i centrum. En barnkör startar. Många unga och studenter söker sig till Unga Vuxna träffar och till våra gudstjänster. En rätt stor grupp går Alpha, samtalskvällar om kristen tro. Det finns en ung, ny församling i vår stora gamla församling!
Vi har en levande förbönsplats i våra gudstjänster.
Klädhjälpen, Språkcaféet och Vinternatt möter stora behov i vår stad. Vi längtar också efter att få kliva in i Neighbourhood, ett sätt att hjälpa ungdomar i vår stad att lyckas slutföra sina gymnasiestudier och få en trygg riktning för sina liv.
Under hösten började ett Bärarlag formas i vår gemenskap. En grupp som vill bära vår församling genom bön. Bön är basen i kyrkans liv. Det är där det börjar. Bärarlaget är öppet för alla som vill vara med. Det mailas ut ämnen för bön och tack.
Just nu tackar vi för att en efter en väljer att döpa sig. Vi tackar för de unga och nya som hittar in i kyrkans gemenskap och för levande gudstjänster där människor får möta Gud. Vi tackar för Alpha, Gemenskapsträffar, för volontärer och för att vi får hjälpa människor i själavård och med språk, mat och kläder.
Vi har många glädjeämnen, men också många utmaningar och möjligheter.
Alla unga och nya som kommer till oss behöver få växa i tro, lärjungaskap och gemenskap. Vi kan alla bli en del av bönesvaret. För eftersom Gud har satt samman vår gemenskap, så tror jag att när alla kliver in i den uppgift som Gud vill ge, så fylls luckorna och pusslet blir helt. Ingen blir lämnad ensam. Alla behövs. Vi växer i gemenskap med Gud och i gemenskap med varandra.
”Det spirar redan!”