Jag tror att det är viktigt att hitta balansen mellan att vara och att sträva. Närvaro i nuet behöver kombineras med en blick fäst vid horisonten. Att vara här och nu skapar närvaro och fokus, och där och då skapar riktning.
Både våra enskilda liv och församlingslivet vinner på att vi hittar balansen mellan dessa två perspektiv. Guds folk är kallade att vara i rörelse och jag tror att rörelsen är både inåt och utåt. En inre rörelse i betydelsen att mogna och upptäcka nya dimensioner av livet och av Gud, men också en yttre rörelse mot nya mål, tillväxt och en tydligare närvaro i samhället. Samtidigt får vi inte bli så upptagna av våra visioner, att vi inte kan möta varandra i nuet.
Gud kallade Abraham att lämna Ur och bosätta sig i det land, som Gud skulle ge honom. På samma sätt kallades hans ättlingar, israeliterna, att lämna Egypten för att inta samma land.
I Nya testamentet är denna fysiska rörelse kanske ännu tydligare. Jesus och hans lärjungar vandrar runt, från by till by rör de sig i en ständig rörelse. De första kristna får i uppdrag att ta evangeliet till jordens yttersta gräns och Paulus missionsresor blir längre och längre.
Kanske hör den yttre resan ihop med den inre. Josefin och jag har bytt stad och sammanhang tre gånger. Först ensamma, sedan som par och vid vår senaste flytt hit till Malmö var vi en hel familj på sex personer. Varje flytt har också gjort någonting med oss som människor. Vi har lärt känna oss själva på nya sätt och genom att utsätta oss för en kroppslig förflyttning har vår inre människa också i någon mening förflyttats.
Det är viktigt att ha en tydlig uppfattning om vart vi är på väg. En sådan bild leder oss mer än vi tror och jag hoppas att de kommande tre åren ska innebära en del flyttade positioner. Vi kommer att bygga om vår kyrka och vi kommer att arbeta med vårt lärjungaskap, kanske kommer nya initiativ att växa fram och vi vill utveckla vår befintliga verksamhet. Om vi ska nå våra mål för de kommande tre åren behöver vi växa och utvecklas i både inre och yttre mening.
All förändring börjar med individen. Jag vill försöka vara mer tillgänglig för Guds inflytande och därigenom kommer jag att förflyttas. Jag hoppas att fler av oss känner längtan till nya platser och på så sätt skulle vi kunna ordna en rörelse i vår tid och i vår stad.
Varmt välkommen med!
Andreas Wessman