För det mesta så är vi på resa, från att vi börjar tills vi har avslutat det vi börjat med. Vi föds och så dör vi och där emellan så har vi den där möjligheten att göra. De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att forma, bygga och resa. Så jag tänkte ta några meningar till att fundera lite på det där.
Under en tid så har min fru Louise försökt att övertala mig om en idé som hon har haft för att göra om i vårt hem. Detta har vi nog pratat om sen vi flyttade in i vår lägenhet. Idén var att skapa en yta där gäster skulle kunna få vara lite ifred när de vill vara hos oss en längre tid. Vi (läs Louise) har spånat på olika idéer och kollat på en massa olika lösningar. Men någonstans så har det tagit stopp. Oftast hos mig då det är min tacksamma uppgift att förverkliga idéen de flesta gångerna. Men för några veckor sedan så hände det sig att vi påbörjade detta projekt. I slutändan så var lösningen bra och den här gången var den enkel.
Men det tog två år för att komma dit och innan vi (jag) vet ordet av så kommer nästa projekt igång och så ett till, samtidigt som vi ska iväg och resa och har mycket annat att göra.
Det där första projektet som vi startade med tog, i mitt fall, tid att komma igång med men de andra projekten efteråt gick bara av farten. Är det inte så att när något ska börja så är det trögt och svårt i början. Men ju fler gånger du tar dig an något så hittar du fler och fler verktyg för att det ska gå enklare.
Jag tänker att det beror på att vi formas av den resan som vi är på. När du har slängt upp första bollen så är det oftast enklare att slänga upp andra och tredje bollen. Frågan är bara hur du fångar dom? Att bli formad och att forma det händer genom hela livet. För att formas det är en del av resan. I alla fall när man bygger som amatör och även när man bygger med ritningar så händer det nästan alltid att man behöver lösa utmaningar och problem längs vägen. Det kan vara saker som man inte kunde förutse, det kan vara saker som uppstår för att man inte gjorde det i rätt ordning eller för att det är grejerna som du inte hade rätt verktyg för att lösa.
I ett av de där projekten så kom vi till en sådan punkt där jag insåg att jag inte hade gjort grejerna i rätt ordning och nu hade jag inte verktygen för att lösa problemet för att ta mig vidare. Där så fick jag i det här fallet hjälp av min äldsta dotter. När vi samtalar så säger hon ”titta på det verktyget pappa” och då inser jag att hon ser något som jag inte sett. Plötsligt så förstår jag att vägen som jag har valt bara är en omväg och att jag snart kommer vara framme om jag bara tar ut riktningen på nytt och använder mig av det verktyget som hon sett.
Många gånger så tror jag att vi alla hamnar där, vi vet inte vad vi ska ta oss till för att kunna fortsätta den där resan som vi har börjat. Är det inte gott då att vi får finns där som familj, som församling, för varandra. För att ge verktyg eller nya perspektiv som gör att vi kan ta oss vidare. Genom omsorg, gemenskap, fördjupning och tjänande så kommer vi att göra under som är svåra att förklara på annat sätt än att Gud har haft ett finger med i spelat. Det vi gör, det är att bygga något som håller för framtiden. Vi vet vad vi drömmer om men när vi nu inte kan veta vad som väntar i framtiden så kommer vi att stöta på en massa hinder längs vägen. På vår väg som är smal, där hinder kan verka större än de skulle på en bredare väg så har vi något som formar oss till att vara ostoppbara, hoppingivande och trofasta. Nämligen Jesus Kristus och hans kropp, församlingen. Det är genom vår tro på honom och den där kroppen som vi besegrar de där hindren som kommer att dyka upp längs vägen. Det är vad som bär oss, det är vad som hjälper oss att få nya perspektiv om än så från oväntat håll.
Vi bygger något i en tid där våra omständigheter kan verka omöjliga. Men kom då ihåg att inget är omöjligt för den som tror. Att i den andan vara med och forma de människor som är runt omkring dig genom omsorg, gemenskap, fördjupning och tjänande. Genom att vara en lärjunge så bygger vi något som håller för framtiden. Det är vad vi snickrar på, en resa som håller för hela livet!
Sackarias Bryskhe