En av alla viktiga erfarenheter jag gjort under den här pandemin är att Gud bygger sin församling. Det är i hans intresse att församlingen är vid liv, växer och utvecklas. Ibland kan vi i vårt engagemang och iver glömma bort den dimensionen. Vi tror att vår insats är det som avgör församlingens framgång. I någon mening har Gud inbjudit oss i hans verk och därigenom är vår insats betydelsefull, men det är viktigt att påminna sig om att det är Gud som ger växten. I församlingen i Korinth blev fokuset på ledaren för stort. Det uppstod splittring i församlingen och man delade upp sig utifrån till vilken ledare man anslutit sig till. Paulus korrigerar gemenskapen när han skriver till dem:
1 Kor 3:5-9
Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.
Det är vilsamt att upptäcka att det ligger i Guds intresse att vi lyckas. Han har gett oss sin Helige Ande för utrustning och kraft. Han har betalat det högsta priset genom att offra sin egen son för vår skull.
Trots att vi inte har kunnat mötas på riktigt under en sådan lång tid ser vi tecken på att Gud bygger sin församling, trots omständigheterna. Människor kommer till tro och låter sig döpas, barn- och ungdomsverksamheten växer, nya ledare och funktionärer kommer till, vi har fina insamlingssiffror för det första kvartalet. Nya initiativ tas och församlingen hittar nya vägar i en ny tid. Självklart känner jag stor glädje och tacksamhet över alla er som i det synliga och osynliga är med och vattnar och planterar i Guds åker, men störst tacksamhet känner jag i skrivande stund till Gud själv, som ger växten.
Andreas Wessman