Historik

Hur det började

Skolorna som nu ingår i Nyckelfadders arbetet har en historia på över 45 år. Det började på ön Bhola, närmare bestämt i byn Burhannuddin, i det bengaliska kustbandet. I samband med ett projekt för krigsänkor efter befrielsekriget 1971 startades olika hjälpinsatser på nämnda ö av Erikshjälpen, Frikyrkan Hjälper och Pingstmissionens Ulandshjälp (PMU). Hus byggdes till änkorna och 1974 startades en enkel dispensär och utbildningar inom olika hantverk initierades.

Vid ett tidigt sammanträde, där Lars-Olov och Maj-Britt Andersson tillsammans med dåvarande fältrepresentant Thord Dahl var närvarande, beslutades att något måste göras för de många barn, som tillika med sina mödrar varken kunde läsa eller skriva. På detta enkla sätt startades alfabetiseringskurser i Burhannuddin, som sedermera spreds till ett allt större område på ön Bhola.

Formell skola

Efter en tid togs frågan upp om dessa barn kunde gå vidare in i den formella skolan. Detta visade sig svårt på grund av platsbrist i de få statliga skolorna i området. Nästa beslut blev att starta formell skola för klasserna 1-5. Tanken var att hjälpa barn till en lågstadieutbildning, som kunde erkännas av den statliga skolan. Det förekom många avhopp från den vanliga skolan beroende på att föräldrarna, själva analfabeter, föredrog att låta barnen jobba på fälten för att bidra till familjens försörjning.

När nu en kvalitativ undervisning kunde erbjudas och att denna undervisning möjliggjorde för barnen att gå vidare till högre klasser, var det många föräldrar som ändrade sin uppfattning och lät barnen gå kvar.

En del av Fiskeprojektet

Under senare delen av 70-talet flyttades skolarbetet administrativt till ett större socioekonomiskt projekt inom fiske- och hantverksproduktion. Under denna tid utvecklades skolan ytterligare genom att en svensk lärarinna, Barbro Bergdahl, från Fotö kom ut till Bangladesh. Hon tog hand om lärarutbildning och fortbildning av lärare. Många tusen individer fanns med i något utbildningsprogram, som barn i skolorna, men även inom alfabetiseringskampanjer bland vuxna.

Vid denna tidpunkt fanns ganska rikliga ekonomiska förutsättningar i samband med stöd från hjälporganisationer och SIDA. I mitten av 80-talet började skolarbetet känna av en ekonomisk åtstramning och vi var tvungna att se oss om efter alternativa finansieringsformer.

Hjälp genom radio

I mitten av 80-talet arbetade Birgitta Dahl (maka till Thord Dahl) på Radio Malmö, NärRadion med liv. Under den tiden föddes tanken på att låta ”vanliga” människor vara med och hjälpa barn i Bangladesh till skolgång. Detta blev upprinnelsen till ett fadderprogram, som varade i många år med centrum i Malmö och med underavdelningar i hela landet. Till en mycket ringa kostnad kunde man vara med och bidra till arbetet och samtidigt få rapporter om skolarbetets utveckling och framgång. På detta sätt fick många barn tillgång till utbildning och öppna dörrar för ett förändrat liv.

Detta fortsatte fram till början på 2000-talet, då det blev dags att lägga ner skolarbetet på ön Bhola och i samband med det byta huvudmannaskap.

Flytt till fastlandet

I samband med avveckling av hjälpinsatser till Bangladesh från Missionens sida flyttades skolarbetet från ön Bhola till den västra sidan av landet, i huvudsak i norr – till distriktet Dinajpur. Agape Social Concern blev ny huvudman och flera av de trogna svenska givarna följde med i flytten.

Agape Social Concern är den sociala grenen av en kyrkorörelse i Bangladesh. Under ASGs ledning har skolarbetet spridits på landsbygden från norr till söder på den västra halvan av Bangladesh. Från att i det tidiga skedet av skolarbetet (1975) vara formella skolor, har dessa utvecklats till att bli informella sådana. Den bangladeshiska skolmyndigheten har inte bara satsat på utbildning, utan också lyckats bygga många fler lärocentra än vad man tidigare hade. Landets befolkning växer dock och idag har man svårt för att hålla jämna steg med utvecklingen. Detta gör att många statliga skolor är ”överbefolkade” med klasser på upp till 100 barn med bara en lärare – speciellt på landsbygden. Nyckelfadderskolorna är informella skolor där barnen får hjälp med läxläsning i de ämnen som man har i den vanliga skolan. För att lyckas i skolan är detta en nödvändighet. Barnen från välbeställda familjer i städerna har betald läxläsningshjälp i hemmet eller hjälp av någon i familjen, men den fattige med föräldrar som inte kan läsa eller skriva kommer ohjälpligt efter. Det är därför vi satsar på denna typ av skolor.

Skollokaler

Eftersom Agape Social Concern är den sociala armen av en kyrkorörelse som arbetar i just de områden som tidigare nämnts, är behovet av skollokaler i många områden löst. På fredagar är det gudstjänst (muslimskt land), men alla andra dagar i veckan fungerar den lilla eller ibland stora kyrkolokalen som skollokal. Alla barn är välkomna oavsett om de kommer från ett kristet, muslimskt eller hinduiskt hem.

I skolan är de för att lära och med din fadderpeng låser du upp dörren för dessa barn till att bli en röst i samhället, en potentiell politiker, en yrkesarbetare, eller något annat, som tillsammans blir en agent till förändring.