Molle är en 34-årig kille med stadig förankring i Malmö. Efter en uppväxt i Limhamn har han bott i Hästhagen och på Möllevången och snart flyttar han till Kirseberg. Men just nu bor han sedan en del år tillbaka långt ute på den skånska landsbygden. Det livsvalet har inte bara inneburit en geografisk förflyttning, utan också en rejäl andlig livsresa.

”Jag flyttade ut från storstaden till en ’hippie-gård’ på Österlen”, berättar Molle. ”Där bodde jag i flera år i ett kollektiv med en nyandlig profil. Innan dess hade jag bland annat utbildat mig till hypnoterapeut och drivit en terapimottagning. Hypnoterapi drar många New Age-intresserade och jag hade ett stort intresse för olika nyandliga tekniker. Redan i gymnasiet började jag intressera mig för yoga och meditation. Med tiden gick jag till yoga-studion varje dag. Jag uppfattade det som något hälsosamt. Det presenterades inte som något direkt religiöst, men så småningom blev det alltmer religiöst präglat för mig. Jag skaffade rökelse och kristaller för beskydd och hälsa och utövade olika frigörande och energigivande nyandliga tekniker som t ex strupsång. Nyandligheten har många olika influenser. En del är inspirerat från vetenskapliga sammanhang, annat är hämtat från terapeutiska sammanhang och mycket kommer från olika religioner, särskilt från buddhism och hinduism. Bredden gör att det finns många olika slags ingångar till nyandligheten och kanske märker man inte av hur stor den religiösa påverkan är förrän efter en lite längre tid.”
Jag träffar Molle på kyrkkaffet efter en gudstjänst i Malmö Pingstförsamling. Han ger ett avslappnat och vänligt intryck och möter min blick med öppenhet och värme.
”Jag skulle nog beskriva mig som ganska introvert, lite övertänkande och högkänslig”, säger Molle. ”Jag har lätt för att känna av både människors känslolägen och den andliga dimensionen. För mig kändes många nyandligt präglade terapier och tekniker bra för stunden och människorna som lärde ut praktikerna menade väl. Men den positiva effekten var inte så långvarig och man behövde hela tiden söka nya tekniker och hjälpmedel. Efter många år av aktivt nyandligt praktiserande upplevde jag det dessutom som alltmer obehagligt. En dag skickade en kompis en video till mig där en före detta yogamästare berättade om hur yogan hade lett honom in i andligt mörker och tomhet. Jag kände igen mig i det. Jag började känna rädsla för de andar som jag hade åkallat i tron att de var goda. Jag satte mig vid datorn och googlade fram hur man ber till Jesus om räddning från det onda. Och jag letade upp min konfirmationsbibel och började läsa.”
Molle har alltid haft en gudstro. Under sin uppväxt blev Molle döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan, men konfirmationstiden påverkade honom inte särskilt mycket just då. Det var i stället kompisarna och festandet som var det viktigaste under tonårstiden. Att Molle under sina senare tonår började söka sig till nyandliga sammanhang berodde bland annat på föräldrarnas skilsmässa och uppbrottet från det hem han hade växt upp i.
”Vi vill alla känna trygghet och frid”, säger Molle. ”När min trygghet i livet gungade under gymnasietiden sökte jag friden i yoga och andra nyandliga tekniker, men efter positiva upplevelser i starten mådde jag med åren allt sämre av det. För fem år sedan hittade jag den verkliga friden hos Jesus. Även om livet såklart fortfarande har utmaningar så mår jag bra nu.”
För ett par veckor sedan lät Molle döpa sig i Malmö Pingstförsamling och bli medlem där.
”Dopet är en sådan total överlåtelse till Jesus”, berättar Molle. ”Jag kände att jag ville göra den överlåtelsen nu som vuxen och av egen vilja. Jag tror inte att det är helt nödvändigt för den som är döpt som liten att även döpas som vuxen, men jag tror att det är jättebra. Dopets innebörd förstår vi nog inte fullt ut, men det är viktigt och glädjefyllt.”
Molle trivs i församlingen. Det finns en stor grupp i hans ålder där som ses på gudstjänster, bibelstudier, mingel, idrottsaktiviteter och i hemgrupper. I gemenskapen, bönen och bibelordet känner Molle att han får vägledning att göra goda val och prioriteringar.
”Nyandligheten sätter ditt eget jag i centrum och lär dig att du hjälper världen genom att tömma ditt medvetande på allt” säger Molle. ”Jag tror inte längre att det leder till något gott. Kyrkan sätter i stället Jesus Kristus i centrum och lär dig att du hjälper världen genom att låta dig fyllas av den Helige Ande och låta dig förlåtas och älskas av Gud så att du får kraft att sprida Guds kärlek till andra. Jag har upplevt att det är gott och att Jesus är på riktigt. För den som är nyandlig låter det arrogant att kyrkan säger att Jesus är den enda vägen till Gud. Men jag har prövat det mesta på det nyandliga smörgåsbordet och jag har funnit att Jesus faktiskt är den enda vägen till verklig frid. Jag vet att det påståendet låter konstigt innan man har mött Jesus. Men jag uppmanar alla att våga testa. Våga tro att Jesus vill hjälpa dig med det du brottas med i livet. Våga gå till en kyrka. Våga öppna dig för gemenskapen där. Det hjälpte mig och jag tror att det kommer hjälpa dig”, avslutar Molle.
Carin Gerding
