Nu är det bara några dagar kvar till påsk. När Jesus visar sig för sina lärjungar efter sin uppståndelse är det första han säger: Var inte rädda. Det är kanske inte så konstigt med tanke på vad lärjungarna går igenom. För bara tre dagar sedan såg de honom bli dödad och nu visar han sig för dem i allra högsta grad levande. Deras första reaktion var nog utan tvekan rädsla. Men Jesus vill alltså försäkra sig om att hans lärjungar inte känner någon rädsla inför mötet med honom. Var inte rädd är ett ganska vanligt förekommande uttryck från Jesus.
När det stormar på Genesarets sjö säger Jesus till lärjungarna Var inte rädda! När han går på samma sjö, också i stormen, säger han återigen: Var inte rädda, det är jag. I sitt sändningstal i Matt 10 ägnar han en hel passage åt fruktan och rädsla och han avslutar trösterikt: Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar. På härlighetens berg, samma ord: Var inte rädda och till synagogsföreståndaren, vars dotter är död säger Jesus Var inte rädd, bara tro.
Rädslan styr och begränsar våra liv. I dag är det mycket rädsla i vårt samhälle: Vi är rädda för pandemins konsekvenser, vi är rädda för en eventuell klimatkollaps och framför allt verkar vi vara rädda för den andre, den som är annorlunda.
I vår tid behövs människor som talar hopp, tro och tröst. Kanske mer nu än på mycket länge. Jag menar inte att vi ska ta lätt på människors oro och rädsla, men vi ska berätta om tryggheten i Jesus. Vi har ett evigt hopp och därigenom ett annat perspektiv på livet.
Jag skulle vilja uppmuntra oss alla att fundera på hur vi kan föra den tryggheten vidare. Hur kan du och jag göra Jesus ord till våra ord av uppmuntran till vår omgivning? Jag skulle vilja ropa till Malmö: Var inte rädd! Eftersom rädslan begränsar och förlamar tror jag att det skulle kunna förlösa mycket energi och kreativitet om vi kunde hitta ett sätt att hantera rädslan.
Andreas Wessman