En ledare på några hundra ord om lite mer än 1000 dagar i Malmö känns nog ändå som en omöjlig uppgift. Frågan är var man börjar? Kanske kan man börja med en av de första frågorna som jag ställde till de som satt runt det där bordet hemma hos Wessmans när jag blev intervjuad angående tjänsten som pastor med ansvar för ungdom.
Speglar hemsidan församlingen? Svaret på den frågan våren 2021 blev efter en stunds tystnad ”nej”. Och det var väl tur att det var så också, även om vår kära församling är lite seg ibland.
Nu tre år senare har vi fått en ny hemsida. Inte för att jag har varit med och tagit fram den, utan det har fullblodsproffsen gjort. Men jag kan konstatera att den idag säger mycket mer om vilka vi är som församling och som gemenskap än den gjorde då.
Under mina år här har jag och min familj fått möta en församling som är till för hela livet. En församling som älskar gemenskap och som drivs av att bygga gemenskap. De tillfällen som jag upplever att församlingen har fungerat som bäst i sin funktion är just när man får bygga gemenskap som är för hela livet. Vare sig det är en ungdomskväll med besök av pensionärerna eller en gudstjänst med kaffe innan och mat efter. Eller varför inte våra församlingsdagar?
Att utvecklas är en del av hela livet, precis som den där hemsidan har fått utvecklas från att avspegla något som kanske var (det får någon annan än jag svara för) till att visa det som är. Det är en process, som livet själv. Men frågan är om hemsidan kan visa vart vi är på väg lika tydligt som livet kan, när vi kollar i spegeln? Kanske inte. Men jag tror att när du kollar på en bit som gemenskapen, så kan du se vart Malmö Pingst är på väg. Min uppgift idag är inte att peka ut den vägen, varken för ungdomarna eller för hela församlingen. Idag är min uppgift att peka på att ni, vi, du och jag har utvecklats under de här tre åren som jag har fått vara hos er. Och för mig är det jag ser vackert och jag hoppas att det är så för dig med?!
Om jag ska peka på en grej för att sedan lägga ner pennan för den här gången, så är det nog ändå gudstjänsterna där jag idag ser den riktning som jag önskar ska få fortsätta. En stund där värme och hopp förmedlas. Genom ett ”hej” till ett ”hejdå, vi ses igen!” Genom en avspegling av generationer och nationaliteter. Genom böner och (kokta) bönor. Genom förkunnelse och lovsång. Där finns hela livets kyrka som jag ser det och det är vackert mitt i allt det där som är lite knalligt och som inte funkar som det ska än. Det fina är att fixarverkstaden är igång. Den maler dessutom på nu i högre grad genom Träffpunkten. Det har jag sett på hemsidan.
Och där tror jag att jag landar. Guds församling, den maler på, år ut och år in. Den utvecklas både inåt och utåt. Som jag ser det har vi utvecklats under de här tre åren. Jag hoppas och ber att ni ska få fortsätta se på gemenskapen och konstatera att den växer och utvecklas!
Och jag skickar med ett litet bibelord från Joh 4:14: Den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.
Där saker växer flyter vatten fram. Allt gott!